Vårmötet 20 maj 2023: Inte utan estetisk blick*
Vårvindar friska, lekte och viskade som sig bör när Lukasgillet samlades till 2023 års Vårmöte på Hantverksföreningen den 20 april. Det första som mötte bröderna var baren där ritmästaren Gunnar Ottosson stod redo att servera en första törstsläckare inför det mingel som väntade.
Stor förväntan låg i luften. Gillets tidigare ålderman Göran Hermerén lovade, enligt inbjudan i Finis, att förklara vad som är en Lukasplansch – reflektioner kring ett kvarts sekels planschmålande. Tidsperspektivet – 25 år – var ingen tillfällighet.
I år kommer mycket att handla om vad vi haft för oss efter det stora 100-årsjubileet 1998. Och arbetet att ge ut en ny Finn-bok går in på slutspurten. I den sammanfattar Göran sitt föredrag i en längre text där han konstaterar att det finns ett traditionellt svar på frågan i rubriken, att det finns ett problem med detta svar – och att det finns minst ett rätt svar på frågan. Detta sagt som en tröst för de bröder som av en eller annan anledning missade Vårmötet – och som en fördjupning i planschkunskap för oss vårrusiga (och lätt berusade?) som var på plats.
Innan kvällens klo – Görans redovisning fylld av talande, Powerpointexempel – klarade vår ålderman Johan Stenström av sitt vår- och välkomsttal och vårmötets övriga formalia enligt stadgarna följd till vilka hör snapsvisor, nya åldermannaord i samband med överlämnandet av en flaska med W Churchills favoritchampagne till kvällens talare samt ett unisont och kraftfullt Lukasleve!
Gillesmästaren hörde denna afton till de fysiskt frånvarandes skara, men som tur är har vi sedan en tid en backup i form av en vice gillesmästare, arkivarien Thomas Holm, som serverade de danska smørrebrød som kom från Limhamn (och därför bör beskrivas som halvdanska). Dessa, den svala ölen av märket Tuborg och ”den lille” (besk eller OP) i kombination med den goda stämningen gjorde att vi för en stund andligen förflyttades till andra sidan Sundet. Thomas Holm visade, då han behövde brödernas uppmärksamhet, att han med bravur kan bröla i Lukashornet som Ulf i högform. Vår gillesfotograf Jonas Jakobsson förevigade kvällens begivenheter och måltiden avrundades med kaffe, punsch och en klassisk ”dammsugare”.
Platsen, Bredgatan 5 är på en rad sätt historisk, förknippad med herrar som August Strindberg, Axel Wallengren (alias Falstaff, fakir), krögaren Åke Han Hans och Gösta Adrian-Nilsson (GAN).
En och annan broder med blick för det estetiska noterade säkert med en gillande min vilken arkitektonisk pärla Hantverksföreningens byggnad från 1903 utgör, hur maskintegelfasaderna är gestaltade i en medeltidsinfluerad stil med trappstegsgavel, tureller och blinderad fris. Jag kom av oklar anledning att tänka på ”den röda rubinen”.
Interiören ska vi bara inte tala om. Jag kan dock inte låta bli att notera att sammanträdesrummets stolar och bord designats av Lukasbrodern Jöns Mårtensson, en av gillets grundare, och att väggarna i festsalen en trappa upp är smyckade av GAN 1927 och visar ”Livets morgon”, ”Livets middagshöjd” och ”Livets afton”. Med andra ord en praktfull och värdig inramning på jubileumsårets första sammankomst.
Nästa gång vi ska svinga konstens fana över slätten är vid Vårutflykten. Inbjudan kommer via e-post och vår hemsida, det vill säga här där du nu läser detta. ?
Hej Lukas!
Per Lindström
– vice ålderman och kommunikationsmästare
*/ Rubriken ”Inte utan estetisk blick” kommer från mitt anteckningsblock, ord uttalade av Göran Hermerén under hans föredrag och passande eftersom vi under föredraget – vart vi än såg så såg vi omväxlande Lukasmålarnas konst, GAN:s konst, hängivna bröder i gamman alternativt den nedåtgående solen sänka sig över lärdomsstaden. Vackert var det – och en fin start på jubileumsåret 2023.
