Axel Hjalmar Lindqvist (1843-1917), i dagligt tal kallad ”Ritis”, fick sin utbildning vid Konstakademien i Stockholm samt vid studieresor till München och Paris. År 1865 kom han till Lund och tillträdde befattningen som ritmästare vid universitetet. Han kombinerade denna syssla med teckningsläraretjänsten vid Katedralskolan.
Under sin tid vid Konstakademien belönades han med stipendier och medaljer. Han räknades som en av Johan Christoffer Boklunds favoritelever. Inom Akademien hade man förväntat sig att han skulle stanna kvar i Stockholm och där utveckla sina speciella färdigheter som figurmålare. Hans ekonomiska situation blev honom övermäktig och av denna anledning sökte han sig ner till Lund. Omställningen blev ej särskilt svår för honom. Det skånska landskapet attraherade honom och då speciellt bokskogarna vid Ringsjön och de vidsträckta ljungfälten vid S:t Olof. Lindqvist var en skicklig tecknare, men han blev framför allt känd som bokskogarnas specielle uttolkare.
Ritis var under hela sitt liv intresserad av idrott, vilket gjorde att han snabbt blev populär bland Katedralskolans elever. Skridskoåkning, cykling, skjutning och bollkastning hörde till favoritgrenarna. Han blev tidigt en duktig tennisspelare, vilket bl a resulterade i att en tennisbana anlades på Katedralskolans gård. Ritis intresse för tennissporten finns dokumenterat på en Lukasplansch från seklets början.
Den unge teckningsläraren engagerade sig gärna i elever som visade särskild begåvning för teckning och målning. Carl Fredrik Hill blev tidigt föremål för hans välvilliga omsorg. Hans skickliga handledning gav resultat och Hills färdigheter utvecklades snabbt och den stabila grunden lades till Hills blivande storhet som konstnär.
Allt sedan invigningen av universitetets nya huvudbyggnad 1882 var akademiritmästarens teckningssal inrymd i tredje våningen mot norr. Hans kontakter med konstmuseet och dess föreståndare var därför naturlig. En följd därav blev att Ritis blev den förste bland Lukasbröderna som ställde ut på Universitetets konstmuseum efter återöppnandet i mars 1898. Lördagen den 21 maj förtäljer Lunds Dagblad: ”Under maj månad hafva i museet utställts några landskapsstycken af akademiritmästaren A. H. Lindqvist. Bland dem ha särskilt en bokskogsinteriör rönt allmänt erkännande för sin förträffliga behandling af både grönska och den bruna för bokskogen så karakteristiska marken – ett verkligt stämningsfullt stycke.”
Ritis var en av Lukasgillets mest hängivna och värderade medlemmar. Han var utan jämförelse den spänstigaste och många gånger den gladaste bland Lukasbröderna. Hans dagar slutade på ett dramatiskt sätt vid nådda 74 år. Hans hustru hade gått bort sedan några år och hans spänstiga kropp hade drabbats av en besvärande sjukdom. För att slippa tyna bort använde den gamle skytten sin bössa. Detta drastiska slut kommenterade åldermannen Ewert Wrangel med orden ”Utför ättestupan gick han”.