Utflykt

LUKAS VÅRUTFLYKT 3 JUNI…

– 150 kronor, mer skulle jag nog inte ha betalat om jag hade hittat den här på en loppis.

Det sa Lukasgillets ritmästare Gunnar Ottosson inför en tavla av Fritz Melbye på danska Ordrupgaard under vårutflykten 2017. Men efter Thomas Holms konsthistoriska introduktion på bussen någon timma tidigare såg vi nu på Fritz Melbye och hans verk i nytt ljus. Vi bländades av konstverket och var beredda att plussa på priset med några nollor. Och vi är inte ensamma om att se på det danska 1800-talsmåleriet med delvis nya ögon.

Fritz Melbye (1826–1869) är tillbaka i rampljuset. Delvis tack vare några aldrig tidigare visade verk av Melbye och hans vän Camille Pissarro (1830–1903); målningar, akvareller och blyertsskisser som hittades av en slump för ett tjugotal år sedan, och som kastar delvis nytt ljus över de två och deras öde. De har flera gemensamma nämnare. En är den västindiska ön Sankt Thomas som var dansk koloni till för hundra år sedan och där de två under några år kom att arbeta sida vid sida.

Konsten, som man fann under en trappa i huset där de hade sina ateljéer, var osignerad och i den första sorteringen lade man ”det bästa” i Pissarros hög. Han har länge betraktats som ”mästaren”, trots att Melbye var hans mentor.

Under den fortsatta konstvandringen på Nivaagaard talade Thomas Holm lyriskt om mötet mellan ”Melbyes fernissade lasyrer och Pissarros djärva impressionism”. Han berättade att den senare var dansk men blev fransk och var verksam tillsammans med övriga impressionister i Paris i brytpunkten för den moderna konsten.

Av Camille Pissarros CV framgår att han där hade elever som Cézanne och Gauguin – och av de utställda verken att han var i ständig utveckling. Livet igenom sökte han nya utmaningar, nya uttryck.

2017 års vårutflykt gick liksom förra årets vårutflykt till Själland (fast i år motsols, som gillets sekreterare Mats Rydstern mycket riktigt noterade i inbjudan).

Första stopp var Nivaagaards malerisamling och sommarens utställning med ”Ditlev Blunck– en anderledes guldaldermaler”. Och visst är Blunck (1798–1854) anderledes, något utöver det vanliga.

Hans egen lidandes historia bekräftar bilden av en stor konstnär. Här finns allt Hollywood kan önska: olycklig kärlek, passion, svek och vänskap… Vi blev varse vad en kindpuss (och lite annat) kan ställa till, hur man kan hamna på ”fel” sida i ett krig (”Treårskriget” 1848) och behöva skjuta på sina gamla landsmän, och hur man till sist kan dö stilfullt (av blodstörtning) vid det egna staffliet.

Thomas Holm talade om genus, nationalstat och längtan, men också om linje, ideal och nutid:

– Känns det igen? Allt fanns förr!

Efter att ha dekorerat oss med den numera obligatoriska (?) lilla klisterlappen möttes vi av en gruppbild som skulle kunna föreställa några Lukasbröder samlade till konstnärligt umgänge. Och några av oss stannade upp inför en märklig målning som visar en sovande (drömmande) ung kvinna med en hare eller kanin sittande på sitt vackra bröst. Vad vill konstnären säga med detta budskap? Förundrade vandrade vi vidare, längre in i den danska konsthistorien.

Utan Thomas Holms ”nycklar” hade vi känt oss förvirrade. Nu bara upprymda.

Vi hittade Bluncks porträtt av Thorvaldsen, som ”den store” beställde men vägrade betala eftersom han tyckte att han inte såg tillräckligt stilig ut.

Vi fick veta att Ditlev Bluncks historia är både dramatisk och sorglig. Dramatisk för att han som homosexuell tvingades lämna sitt fädernesland med ett dödsstraff hängande över sitt arma huvud (i sista stund räddades han av några vänner som hjälpte honom till Italien som då hade en annan syn på ”high life”). Och sorglig för att han aldrig fick det erkännande som ”guldåldersmålare” som han i hela sitt liv eftertraktade och som hade gett honom stora, prestigefyllda uppdrag.

På Nivaagaard intog vi så under gemytliga former ”Frokosten”. Och få i vårt glada gille kunde motstå ”en vandring utöver det vanliga” i den lummiga parken bland två hundra blommande rododendronbuskar (var av några i kolossalformat) och minst lika många kärlekskranka, vackert kväkande grodor. Några bröder kunde inte heller motstå affischen med Ditlev Bluncks självporträtt som fiskare (?) från 1848, ett av de utställda verk som visas permanent i Nivaagaards malerisamling.

Efter vårutflyktens tredje stopp vid Kastrup för så kallad gränshandel avtackade vår ålderman dagens guide. Göran Hermerén utnämnde gillets arkivarie Thomas Holm till Lukas egen Sankt Thomas och gav honom en välförtjänt flaska bubbel. Varpå den fullsatta bussen uttryckte sin tacksamhet över en ovanligt lyckad vårutflykt med en lång, kraftfull applåd.

Per Lindström
– Lukasgillets kommunikationsmästare

 

Fakta:
Lukasgillets vårutflykt den 3 juni 2017 till Själland blev en resa genom tre sekel under 100 år. Den gick till Nivaagaards malerisamling i Nivå med utställningen ”Ditlev Blunck – en anderledes guldaldermaler”, till Ordrupgaard i Charlottenlund som visade ”Pissarro – ett möte på Sankt Thomas” och till Bottleshop i Kastrup (för proviantering).

De båda museerna bygger på privata konstsamlingar och drivs av var sin privat stiftelse. Vem som står bakom Bottleshop är i skrivande stund okänt.

Foto: Per Lindström

Vårut-0976

Prickigt värre var det i entrén till Nivaagaards malerisamling.

Per1

”Ditlev Blunck – en anderledes guldaldermaler”

Vårut-0993

Vad vill Ditlev Blunck säga med sin målning av den sovande unga kvinnan med en hare på sitt vackra bröst?

Vårut-1079

Thomas Holm analyserar Ditlev Bluncks ”En bataljmålare, Jørgen Sonne, i sin ateljé” från cirka 1826, ett verk som till vardags kan ses på Statens Museum for Kunst i Köpenhamn.

Per2

Blommande rododendron i den lummiga parken till Nivaagaard.

Per3

Arkitekten bakom Ordrupgaards iögonfallande tillbyggnad från 2005 är den irakiske stjärnarkitekten Zaha Hadid. Byggnaden rymmer museets entré och tillfälliga utställningar och har bland annat liknats vid en ubåt i betong.

Vårut-x-1209

Ritmästare Gunnar Ottosson vänder tillfälligt ryggen åt Fritz Melbyes sköna konst.

Vårut-1217

Thomas Holm berättar för Gunnar Ottosson om palmernas betydelse i Camille Pissarro konst.

Vårut-1225

Lukas sekreterare Mats Rydstern diskuterar Camille Pissarros konst med gillets mångårige sekreterare Carl Foung.

Vårut-1255

Foto: Per Lindström – självporträtt i herrgårdsmiljön på Ordrupsgaard.

Vårut-1285

När smakar en kall pilsner bäst? Jo, efter fullbordad konstrunda på två fantastiska privata konstmuseer på Själland. Ordrupgaards Café rekommenderas, särskilt en härlig sommardag som den 3 juni 2017.

Vårut-1293

Också på vårutflyktens sista etapp över bron erbjöd gillesmästrare Ulf Kristoffersson en Gammel dansk.

 

Foto: Jonas Jakobsson

20170603-Lukas Vårutflykt (Jonas Jakobson)-_JJN5348-Jonas Jakobsson-026

Ett glatt gäng Lukasbröder med respektive uppställda framför gillesfotograf Jonas Jakobssons kamera i parken till Ordrupsgaard.

keyboard_arrow_up