Lukasgillets förste sekreterare, Otto Rydbeck (1872-1954), var alltså en av de två studenter, som våren 1898 ”sprungo ihop” ett antal personer, lämpliga för att medverka i stiftandet av det då tilltänkta Lukasgillet. Redan under sin studietid visade han prov på en tidigt utvecklad sans för avporträtteringens svåra konst. Utmärkta exempel härpå åter finns t ex i Finn 1899, Finn 1900 och Finn 1948. Han ställde ut en del av sina verk under hösten 1898 på Universitetets konstmuseum. En av de utställda gipsrelieferna har för jubileumsåret ett särdeles stort värde. Den är nämligen försedd med en dedikation till Ewert Wrangel till minne av Lukasgillets första julgille den 17 december 1898.

Trots de tidigt uppnådda konst närliga färdigheterna fortsatte Otto Rydbeck den akademiska banan. År 1901 blev han e o amanuens vid Lunds universitets historiska museum och 1904 dess föreståndare. Han disputerade året därpå, blev 1909 docent i nordisk konstarkeologi och kallades 1919 till professuren i nordisk och jämförande fornkunskap vid Lunds universitet.

Med mycket små medel lyckades Rydbeck under en följd av år successivt skapa ett sydsvenskt centralmuseum med ett imponerande innehåll. Samlingarna ställdes först ut i pelarsalen i universitetets huvudbyggnad, därefter år 1910 i Kungshuset i Lundagård efter att Universitetsbiblioteket erhållit en ny byggnad på Helgonabacken. Nästa flyttningsrockad genomfördes 1918, då museet övertog den byggnad vid Krafts torg, i vilken Zoologiska museet tidigare varit inrymt.

När Lukasgillet firade sitt 50-årsjubileum 1948, bidrog Rydbeck med en kort historik om Lukasgillet och om jätten Finn och Finnsagan. Vid jubileumsmiddagen var han den siste av de sju stiftarna som fortfarande var i livet. Han avled sex år senare, 1954.

keyboard_arrow_up