Mångårige Lukasmålaren och vice åldermannen har här skapat en plansch där Lukastjuren går i närkamp med Lunds universitets lejon i den tappning generationer läsare av universitetets intertidning LUM lärt sig att känna igen den genom »Åsså-vi-på-sladden«. Det bör framhållas att universitetslejonet i denna tappning till skillnad från det mer sentida lejonet Lunde definitivt inte är något mjukisdjur. Ej heller är Lukasoxen någon mjukistjur! Planschen kan tolkas på flera olika nivåer. Den första är den individuella, som uttrycker Calles egen inre kamp såsom havandes en fot inom universi- tetet och en annan i vårt gille. Vetenskap möter konst – men blir detta konstvetenskap eller bara konstigt ve- tande alternativt vettlösa konstigheter? Och är forskar- na lika bra på att göra tavlor i teorin som konstnärerna i praktiken? På en mer allmän nivå kan striden mellan det traditionellt något vänsterliberalt sinnade universitetet och den mer blå – i vart fall belgiskt blå – Lukastjuren dock även ses som en allegori över det nyliga valet och den politiska polariseringen; en kamp där det ges både vänster‐ och högerkrokar, med inslag av en och annan rak vänster och förrädiska upper cuts. För att blidka gamla miljövänner utdelas även ett Schlaug under bältet (eventuellt även under fyra procent). Från Lukastjurens sida kan viss kohandel påräknas. Båda kämparna verkar lite punch drunk. Förmodligen mest beroende på alltför rikligt med punsch, men också på allt boxvin. I smyg har man även smugglat med sig Knoch‐Out‐Drops, Punsch, Agua Blodvitae och ekologiska, eteriska oljor mot ringrost. Att det i kampen utdelats ett antal danska skallar är förstås en gammal fin lundatradition med anor från december 1676.