Konstnärens rätt att provocera ifrågasätts samtidigt som Dan Park har fått konkurrens om titeln »Sveriges mest föraktade konstnär«. Parks har på nytt ställts inför rätta, fällts (för hets mot folkgrupp) och dömts, först i tingsrätten, så i hovrätten (som sänkte straffet från tio månaders fängelse till fem). Sam- tidigt som galleristen Henrik Rönnquist fick villkorlig dom för samma brott. Debatt utbröt på insändar- och kultursidor. Ytterst handlade det om yttrandefrihetens gränser. En debat- tör såg Dan Parks konst som osmaklig, men ändå »skyddsvärd under yttrandefrihetsflagg«, han gick så långt att han ville ge Parks en livslång konstnärslön och hans argumentation bygg- de på tesen att konstnärer måste få belysa allt. Sydsvenskans Karin Arbsjö menade att det är ett tankefel att koppla hetslag- stiftningen till censur, »Polisen kunde inte ta ner Dan Parks verk förrän de hängts upp på väggen«. I samma stad (Mal- mö) ledde påtryckningar från Hells Angels till att en konstnär (Peter Johansson) under pågående vernissage plockade ner ett av sina verk efter ett hotfullt telefonsamtal från HA. Och på gallerinatten då stadens alla konstrum var fyllda av konstin- tresserade malmöbor – blev en person så rasande på galleristen Henrik Rönnquist att han kallade honom »rasist«. Rönnquist kände sig kränkt och ringde polisen. På bilden är det Moder Svea som tillrättavisar Rönnquist och Parks. I luften flyger ord som »rasister«, »bojkotta«, »död åt skräpkonst« samt »SD- konst«, skrivna med små bokstäver ej att förväxla med gemena sådana (i Malmö är det annars versaler som gäller).