Bilden föreställer Lars Vilks, statssekreterare i Ladonien, när han tillverkar det första exemplaret av en rondelltjur, uppbyggd efter principen som grundlades under konstruktionen av den ursprungliga rondellhunden. Tanken är att rondelltjuren i första hand ska kunna bli en lönsam exportprodukt, framförallt till grannlandet LukAsien. Vägarna bär sedan lätt vidare, kanske inte i första hand till Rom, utan närmast till Oxie, Stångby, Bulltofta, Kopenhagen och kanske senare till och med ända ner till orientens Konst-Antinopel (Istanbull). Trädet till vänster är ett Mullbärsträd och nere vid stranden står kossan Ko-Ran och trånar efter den kraftfulle Mu-Hamad, en tjur uppbyggd av segaste virke. En riktig avelstjur, framförallt för de kossor som »by coincidence« tar genvägen genom rondellen. Vilks räknar på sikt med att även köttproduktionen i Ladonien ska komma igång ordentligt. I första hand satsar man på att kunna leverera Europas bästa Plankstek. Exportkrediter har erhållits från den egna riksbanken, som i grannlandet Sverige brukar kallas för Västbanken. Handelsvalutan utgörs av landets sedvanliga Örtug. Problem kan emellertid uppstå, då Ladonien fortfarande har spända utrikesförhållanden med Sverige och San Marino, länder som Ladonien tidigare förklarat krig. Vid 38:e längdgraden råder dock för närvarande krigsstillestånd. Jordbruksministeriet förbereder dock en andra provsprängning av den egenutvecklade vetebomben. Tills vidare nöjer man sig lite trevande med en och annan skärmytsling. I vattnet utanför Ladoniens kust består fiskbeståndet mest av Hajj, Jeddah, K-olja, Kabuljo och Burkasill. En och annan ointressant Sikh har dock siktats långt ute på redden. Från Sverige driver endast surströmmingar i land.